Molekylen

Arkeologisk utgrävning

Röken ringlar sig uppåt från ett hål i hyddans tak. Den för med sig en doft av gräddat bröd och sveper in den svala morgonluften i ett lätt dis. Över den stampade gårdsplanen struttar några hönor omkring och inifrån huset hörs bräkanden från hungriga getter. Så kunde det kanske se ut en tidig morgon i en liten vikingaby för ungefär tusen år sedan. Molekylen har besökt en arkeologisk utgrävning för att ta reda på mer om vikingatiden och hur man gör på en utgrävning.

När jag stiger ur bilen vid utgrävningsplatsen i Västergötland, är det redan full rulle fast det är så tidigt på morgonen. Det springer folk hit och dit, bärandes på spadar, lådor och konstiga mätinstrument. Knappt hinner jag undra var jag ska ta vägen för än en kvinna kommer mot mig med stora stövelkliv samtidigt som hon torkar av händerna på jeansen. Det är Sofia Ström får jag veta, hon är arkeolog och chef för utgrävningen av en gammal vikingaby.

Utgrävningsplatsen ligger i en ängsmark invid en flod. Närheten till vatten var extra viktig vid uppförandet av en civilisation, det gav både föda och transport till andra platser. Arkeologerna har grävt sig ner till det så kallade "orörda lagret", som är det jordlager där inget har rörts eller flyttats på i vår tid. Det är där man kan hitta olika föremål och spår från dem som bodde på platsen innan. Sofia visar mig några krukskärvor, bennålar och resterna av en träplog som man har funnit i jorden denna morgon.

- Människorna som bodde här levde av säd som de odlade, fisk från floden och ibland jagade de hjort och rådjur i skogen, berättar hon. Ur en plastpåse tar hon fram några pilspetsar av flinta och krokar av ben som byborna använde. De som bodde här på vikingatiden var inte alls så barbariska och krigiska som många tror att alla vikingar var.

Men hur går egentligen en arkeologisk utgrävning till?

- Först gäller det att gräva sig ner en bit i jorden, dit alla föremål finns. Det är viktigt att man har full koll på var man hittar saker och vad det är man hittar, säger Sofia. Därför måste man rita upp alla fynd på en karta och lägga dem i en speciell ordning i plastpåsar.

- Det där brukar jag glömma bort när vi hittar någonting jättespännande så de andra arkeologerna får skälla på mig, skrattar hon. Man måste vara mycket försiktig och noggrann när man letar efter gömda saker i jorden, annars är det lätt att missa eller förstöra något. Sista delen i arbetet är att lista ut vad sakerna man funnit använts till. Det kan vara lite klurigt, men det är det som är det roligaste med arbetet, tycker Sofia.

Vilket är ditt häftigaste fynd?

När jag ställt frågan ler Sofia stolt och berättar om när hon var med och grävde ut en vikingaskatt på Gotland. Den hade grävts ner där av sjöfarare som hade varit och plundrat bosättningar i fjärran länder, eller handlat med avlägsna städer.

- Vi hittade gamla koppar och silvermynt, bronssvärd, broscher, pärlor och bärnsten, beskriver Sofia och försjunker i gamla minnen.

Efter en runda på utgrävningsfältet tackar jag Sofia och hon återgår till sitt arbete. Innan jag kliver i bilen igen vänder jag mig om för att kasta en sista blick på den lilla gläntan i skogen. Det är nästan att jag kan höra getterna bräka och kvinnorna småprata med varandra medan de maler mjöl, precis som det kanske var en gång i tiden för så länge sedan.

Kortfakta Vikingar

-         Vikingarna levde för mellan 1300 och 1000 år sedan i Norden.

-          De var skickliga sjöfarare och hade båtar som kunde färdas både långt och på grunt vatten.

-         Några livnärde sig på att plundra andra städer, medan andra var jordbrukare och handelsmän.

-         Deras resor sträckte sig runt hela Europa och till och med till Amerika!

-         De dokumenterade många av dessa resor på runstenar med runskrift.