Folkhemmet – en trygg familj styrd med järnhand.
Folkhemmet var då Sverige med socialdemokratiskt styre gick från ett fattigt land i kris till ett välfärdssamhälle . Det var en ideologi där trygghet, välfärd och framförallt familjen stod i centrum. Staten skulle vara en familj där omsorg för allas välbefinnande och solidaritet var en självklarhet. Ideologin skapades av Per Albin Hansson, partiledare för socialdemokraterna och i det närmaste betraktad som ”landsfader” under folkhemseran. I folkhemmet prisades den strävsamma arbetaren med en charmig fru som tog hand om hem och barn. Alla skulle vara folkliga och vanliga svenskar; tidningar skrev om hur Gustaf VI Adolf gärna gicks till fots och drömde om att träffa vanliga svenskar privat för att diskutera familjen och vardagsporslinet.(Salomon 2007, s.224). Folkhemmets höga levnadsstandard gällde alla. Anledningen till att socialdemokraterna skapade en välfärdsmodell med generell inriktining var för att få med så många väljare som möjligt. Det skedde reformer inom sjukvård och arbete så som arbetsskadefösäkring, allmän sjukförsäkring och allmän folkpension. Bidragen täckte dock enbart existensminimum, vilket kan förklaras med att arbetsidealet prioriterades framför bidrag men det skulle finnas som skydd. Även barnbidrag och bostadsbidrag infördes för att ge ytterligare stöd och trygghet för familjen. En ny stadsplanering introducerades där de gamla enkla arbetarbostäderna ersattes med hem som passade in i välfärdsidealet. Folkhemmet skapade ett välmående, samlat Sverige där den svenska familjen var samhällets grundsten.
Sverige var ett land i kris när Per Albin arbetade fram sin ideologi och snart var arbetet mot det trygga samhället en verklighet. Politiken som fördes var väldigt rätt fram och målinriktad. Socialdemokaterna införde olika former av statlig styrning och ledde på så sätt in samhället på deras väg. Många stora reformer genomfördes och ingenting fick stå i vägen för idealsamhället. Det som inte passade in röjdes bort, så som de gamla arbetarbostäderna och tyvärr även vissa delar av folket. Människor med psykiska störningar och människor utan helsvensk härkomst hade ingen plats i folkhemmet. Dessa människor togs om hand genom vad som idag anses som grymma metoder; rasbiologiska institutet, sterilisering och lobotomering.
Ytterligare en del av det tidigare samhället som inte passade in i Folkhemmet var den höga alkoholkonsumtionen; supande går inte ihop med välfärd och trygghet. Det går heller inte ihop med statens budget, biverkningarna kostade samhället mycket pengar. Innan folkhemmet lyckades Nykterhetsrörelsen bilda opinion så att det 1922 blev en folkomröstning om totalförbud mot berusningsdrycker. Det blev inget förbud men vinsten för de nekande var knapp. När så folkhemspolitiken inträdde kunde ett totalförbud mot alkohol inte tas till, men en mycket restriktiv politik kunde föras. Att Per Albin Hansson själv var nykterist och aktiv i nykterhetsrörelsen bidrog säkert till de många reformer mot alkohol som infördes, varav de flesta tillhörde brattsystemet. Läkaren och politikern Ivan Bratt organiserade åren innan folkhemmet ett program för att minska alkoholkonsumtionen, ett program som spelade en viktig roll under folkhemmets alkoholpolitik. Brattsystemet omfattade motboken, samlandet av all alkoholförsäljningen och restriktioner på krogar. Det första som introducerades var motboken där varje svensk medborgares alkoholkonsumtion dokumenterades och när ransoneringar påbörjades användes motboken för detta. Tilldelningen av alkohol styrdes efter kön, förmögenhet och samhällsposition. Monopol på alkoholförsäljning tilldelades systembolaget för största möjliga kontroll, och restriktionerna på krogar var omfattande. Från och med Brattsystemets inträde var samtliga krogar tvungna att servera mat, och motbokens ransoneringar skulle följas strikt. Motboken försvann 9 år efter sin uppkomst då den var oenlig med folkhemmets ideal om rättvisa. (http://systembolaget.se/Applikationer/Knappar/OmSystembolaget/Systembolagshistoria.htm).
Dock togs nya åtgärder till för att minska alkoholanvändandet: en åldersgräns på 21 år tillsattes allt alkoholanvändande, förbud mot offentlig berusning och langning, legitimationstvång och två skattehöjningar gällande alkohol.
Folkhemmet sköttes med järnhand, politiken var hård för att bevara välfärden. Reformerna mot alkoholkonsumtionen är ett exempel av många där restriktioner och lagar styrde svensken dit folkhemmets ideal vill ha honom. Politiken lyckades skapa en trygg välfärdsstat, åtminstonde för dem som passade in.
Av: Malin Strömfors
