Folkhemmet

Källförteckning för...

a) Homosexuellas situation under folkhemsperioden



Queersverige, Don Kulick (red.) Stockholm 2005
Man och Man emellan, Lars Bohman Stockholm 1995
En annan stad, Margareta Lindholm och Arne Nilsson Uddevalla 2002
Det social politiska arvet, Ulf Kristersson Stockholm 1994

Jens Rydström, Jakten på det normala, Svenska Dagbladet, 8/12 1995


Från tidelag till homolag, http://www2.historia.su.se/personal/jens_rydstrom/artiklar/tidelag.pdf, Jens Rydström, 10/10 2009

b) Per Albin Hansson

Per Albin vol. I-IV, Andreas Isaksson, Helsingborg 1990

1928 sände vår dåvarande riksdagsledamot i andra kammaren ut ett tal till det svenska folket. Han talade om de orättvisor som rådde i landet. Han talade om Sverige som ett hem där det inte fick existera styvbarn eller kelgrisar. Han ville få bort klassgränserna och se till så att alla svenska barn fick samma möjligheter. Namnet på Riksdagsledamoten var Per Albin Hansson, vår blivande statsminister.

 

Per Albin som han i folkmun kallades för föddes utanför Malmö och hans första politiska minne var av sorgetåget för Axel Danielsson, grundare för den tidning där senare Per Albin kom att arbeta och till och med leda. (Isaksson 1985, sid 47). Under Per Albins uppväxt gick socialismen från att vara en sektliknande politik med tvivelaktigt rykte till att bli en rörelse. Han engagerade sig i Verdandi, en nykterhetsförening som till skillnad från IOGT inte ställde krav på att medlemmarna också skulle vara med i svenska kyrkan. Även om han inte var engagerad länge så stod han kvar som medlem i ett decennium och var även långt senare en fiende till spriten vilken han också ytterst sällan rörde.

 

Den första politiska fråga han kom att engagera sig i var den allmänna rösträtten. Vid denna tidpunkt (1902) så hade endast var tionde svensk rösträtt och för att få rösta krävdes en hög inkomst och/eller stor förmögenhet. Det skulle dröja ända tills 1945 innan alla svenska medborgare fick rösträtt men redan 1907 så skedde förbättringar och alla vuxna män fick möjligheten att rösta till andra riksdagskammaren.

 

Hur gick det då för Per Albin? Han blev medlem i det socialdemokratiska partiets ungdomsförbund, arbetade på Arbetet, tidningen som grundades av Axel Danielsson, avancerade inom ungdomsförbundet till ordförande för att sedan utsättas för en kupp under ledning av Zäta Höglund. Trots sin motgång gav han inte upp platsen i partistyrelsen utan lyckades han bli ledamot i det verkställande utskottet inom partiet.

 

Efter denna snabbspolning så har vi kommigt fram till 1917 och nu har det blivigt dags för det social demokratiska partiet att splittras. Den mer revolutionärt lagda vänsterfronten tvingas lämna partiet och startar under ledning av Per Albins gamla rival Höglund ett eget parti. Nu när Per Albin fyller 32 år går hans parti för första gången in i en regering. Själv bli han riksdagsman men konflikten med regeringens ledare Nils Eden vilket gick så långt att det blev en regeringskris. Per Albin vägrade nämligen kompromissa på flera punkter. Bland annat krävde han att Sverige skulle bli en republik, att arbetsdagen skulle begränsas till 8 timmar och att det skulle bli tryggare arbetsförhållanden. Hjalmar Branting, socialdemokraternas dåvarande partiledare var för förhandlingarna så Per Albins vägran var till stor del ansvarig för regeringskrisen. Fortfarande så fick inte alla rösta i val i kommuner och landsting och anonyma agitatoriska liknande denna spreds över landet medan stämningen blev allt mer tryckt.

 

Per Andersson i en svinagård så fin
sin hela förmögenhet lade,
och tack vare sina femhundrade svin
till riksdagen rösträtt han hade!

När svinen drabbades av pest förlorade han sin rösträtt:

Per Andersson frågar sig ännu idag
och ni skulle se uppå minen:
”Vem var det som rådde om rösträtten
- jag i egen person, eller svinen?”

 

1920 tillträdde nu Per Albin posten som försvarsminister, ett beslut som inte var särskilt populärt bland många då han var antimilitarist. Mycket riktigt så blev också militärens kraftigt nedrustad innan hans 6 år på posten var över. Pengarna som frigjordes skulle användas för att finansiera statens sociala reformer.

 

Nu till sist är vi inne på sista etappen innan per Albin tillträder posten som statsminister. 1928 tillträder han posten som partiledare efter att så gott som hela sitt liv arbetat för att stödja det socialdemokratiska idealet och vi är tillbaka till folkhemstalet igen.

 

Denna korta biografi över Per Albin säger oss ändå ganska mycket. Han växte upp i ett arbetarhem och växte upp med det socialistiska idealet. Han engagerade sig tidigt och var medlem i en nykteristförening vilket förklarar varför han var en av dem som röstade mot Hjalmar Branting och för att totalt spritförbud skulle föras in i partiprogrammet när frågan kom upp 10 år senare. Han var emot militär makt och bidrog med sin nedrustning och inställning till att Sverige inte gick med i andra världskriget, något utav det bästa som kunde ha hänt för landet rent ekonomiskt. Det är lätt att glömma bort att Per Albin Hansson hade en tid innan han blev Sveriges statsminister men när han tillträdde den posten hade han redan gått igenom två-tre decennier av politiskt liv som format vilken man han blivigt, och som i sin tur format vilket land vi blev.

 

 

 

 

Sverige under folkhemsperioden växte till att bli en välfärdsstat i skuggan av andra världskrigets härjningar. Vi skaffade allmän pension, förbättrade vår fattigvård och barnbidraget delades ut för första gången. En av anledningarna, antagligen den största anledningen till att detta kunde ske var Sveriges och Tysklands relation. Sverige var ett av de få länder som inte drabbades av andra världskrigets härjningar, inga bomber föll över våra städer. Vi var de första i världen med ett rasbiologiskt institut som klassificerade människor i olika raser där den ariska rasen var på topp. Våra relationer med Tyskland var goda innan kriget började och de flesta Svenskar kände i olika grad stolthet över att tillhöra den ariska rasen.  Tattare, judar och andra under raser skulle hållas borta om man ville bevara den Ariska rasen ren. Det fanns också andra som var oönskade i samhället

"Den homosexuella människan i det svenska folkhemmet befann sig då i samma psykiska situation som juden i Hitlers Tyskland. Alltför många störtade i den avgrund som heter social vanära. Vi kunde räkna våra döda och plåstra om våra sårade efter denna våg av erotisk rasförföljelse. Vi kunde konstatera hur myndigheter handlade i panik, och hur moralens svartabörshajar draperade sig i rättsvårdens och sedlighetens mantel."
Eric Thorsell i En homosexuell arbetares memoarer

Den kristna kyrkan yrkade dödstraff för sodomi och straffet hölls i lagböckerna ända tills juridisk sekualisering började sprida sig. Under 1700 talet så blev straffet i många länder mildare, det var få som behöll det ursprungliga dödstraffet även om läggningen betraktades som en synd, en aktiv handlig och brott i stil med osedligt uppförande och bestialitet.

 

I Sverige så fanns det ingen plats för de homosexuella att öppet visa sin läggning. Att ha fasta förhållanden var inte en risk man kunde ta om man inte ville hamna i fängelse eller senare på mentalsjukhus. Anonyma mötesplatser fanns i de stora städerna där de homosexuella kunde mötas, ha sexuell kontakt och sedan gå skilda vägar. Möjligen bestämma en tidpunkt när man kunde mötas igen. Detta gav en anonymitet som skyddade människorna undan förföljelse. Om sedan ett mer långvarit tycke uppstod så hade omgivningen en vana att ignorera de förälskade. Att unga kvinnor levde tillsammans skulle kunna bero på att ingen av den hade råd att skaffa ett ensamt boende i staden. Svante Norrhem har skrivigt boken Den hotfulla kärleken: homosexualitet och vanlighetens betydelse (2001). Den baserar sig till största delen på intervjuer med äldre homosexuella från västerbotten. Dessa existerade utan att med ett ord eller handling som avslöjade den. Andra människor från samma tidsperiod som författaren intervjuat hävdade att det inte fanns några homosexuella i deras trakter. Det är förbluffande hur dessa människor helt lyckats gömma en så stor del av sig själva för omvärlden. Bara förbjudna möten och rubriker om böghärvor i tidningarna skvallrade om att de existerade. Hur kan människor leva i sådan total tystnad? Männen hade det lättare än kvinnorna som fortfarande inte rörde sig mycket utanför hemmet och som inte omnämndes i tidningarna. Den som var lesbisk på landsbygden så här tidigt kunde lätt ha trott att hon var helt ensam i världen om att ha sådana känslor. Det är inte så konstigt att majoriteten av de homosexuella tillslut gifte sig, ibland för att fortsätta sina besök vid parken för att träffa liksinnade, med eller utan sin make eller makas vetande.

 

Detta är situationen för dessa människor under folkhemmets början men vad var det som förändrades?

 

I folkhemmets Sverige började bilden av den homosexuelle som brottsling utbytas mot bilden av en sjuk man, och dessutom så började man erkänna existensen av lesbianer, en grupp som man tidigare inte ens ansåg existerade. Därför så började man leta efter orsaker till att vissa människor var homosexuella och efter botemedel. Det finns undersökningar som numera mest liknar bisarra skräckhistorier, som experimentet som den tyske läkaren Robert Lichtenstern genomförde. I Die Úberpflanzung der männlichen Keimdrése (Wien 1924) dokumenteras 8 fall av transplantationer där en homosexuell man fått en heterosexuell mans penis. Av dessa resultat sades 6 ha varit framgångsrika och ha fått patienten att överge sina tidigare böjelser. Hur pålitligt sådana experiment är kan vi ju fundera på i efterhand. Dessutom så försökte man finna en viss kroppstyp som var typisk för den homosexuella mannen. Den tyska läkaren Magnus Hirschfeld kom fram till att män med homosexuella böjelser var mer kvinnliga till sitt utseende än andra män, med fettansamlingar kring låren och ovanligt små könsorgan.

 

Man kan fråga sig hur dessa homosexuella kände sig om fick höra talas om undersökningarna. Blev de rädda för att själva utsättas för en behandling liknande den som Lichtenstern hade genomfört, eller hoppfulla för att de skulle kunna botas? Att ha en så fundamental och potentiellt förödande hemlighet måste varit svårt och det var säkert många som skulle gjort mycket för att slippa utanförskapet deras läggning gav dem.

 

Folkhemsperioden var en blomstring i Sverige, det är ingen tvekan om att det var ett stort steg framåt för det svenska folket i stort. Det var också en tid där många grupper blev ratade av samhället och där man sökte efter den perfekta människan. De som inte passade in under bilden av den perfekta människan hade heller ingenting att hämta i folkhemmet. Judar, tattare och homosexuella var bland dessa som inte passade in, homosexuella har fortfarande inte samma rättigheter när det gäller att få adoptera eller insemineras. Detta är något som fortfarande måste kämpas för. Att alla ska få lika rättigheter och att alla ska få kunna känna sig trygga att erkänna sig själv. Det finns inget utrymme för att lägga ner kampen innan det sista paret nekats prövning och den sista gliringen flyger genom korridorerna.

Då....




Idag....





?

Folkhemseran innebar att Sverige under en kort tid gick från ett fattigt samhälle till en industristat med hög levnadsstandard. Många faktorer bidrog tillfolkhemmet, några var viktigare än andra. Först och främst fick folkhemmet en snabb framväxt tack vare den dåvarande verkligheten; Sverige var ett fattigt land i kris. Medborgarna ville ha en förändring, de ville ha bättre levnadsvillkor och när folkhemmet introducerade sitt familjetänk och lovade trygghet tog de emot det. Tack vare medborgarnas välvilliga inställning kunde drastiska reformer ske i snabb takt och socialdemokraterna kunde skapa ett starkt styre där kontroll gav trygghet. Detta skulle troligtvis inte vara möjligt i dagens samhälle där vi redan har välfärd, idag sker enbart mindre reformer som matchar vår färdiga välfärdsplan. Just den starka politiken var ytterligare en orsak till folkhemmets succé. Per Albin Hansson var en landsfader som folket litade på och hans målinriktade, starka politik gav trygghet. Att medborgarna litade på politiken och gav socialdemokraterna så lång tid vid makten att de kunde bygga upp samhället efter folkhemsmodellen gjorde folkhemmet möjligt. Ytterligare en viktig del för realiserandet var arbetspolitiken. Att alla skulle arbeta ledde till att det skapades jobb åt alla, vilket är en grundsten i en välfärdsstat. Arbete ger pengar åt borde den arbetande samt staten, det ökar export och ger på så sätt välfärd. Folkhemmets Sverige hade många industrier och mycket arbete som ledde gav det dess framgång. Till sist var folkhemmets starka ideal viktiga. En trygg familj lockade alla och i folkhemmet visste alla sin plats; starka ideal påverkar. Att socialdemokraterna också skapade en generell välfärdspolitik ledde till att alla var väl inställda. Tyvärr var dock folkhemmet, grunden för Sveriges välfärdspolitik enbart för dem som passade in vilket vi idag delvis har kvar och måste kämpa för att ändra. Dagens välfärdssamhälle borde vara en familj där alla får vara med och där alla tar hand om varandra, oavsett vem man är eller var man kommer ifrån.

Att många reformer gjordes mot alkoholkonsumtionen under folkhemstiden kan ses som självklart då alkohol inte passar in i en trygg familj, och då politiken fördes hårt mot det som inte passade. I alkoholfrågan tycker jag att detta var bra. Även om lagarna kringgicks på diverse sätt, vilket görs även idag, fungerade politiken och alkoholkonsumtionen minskade vilket även höjde välfärden; troligtvis ledde det till minskad sjukdom, minskat våld och definitivt till minskade utgifter för staten.  I dagens Sverige ser vi en ökad alkoholkonsumtion och en konsumtion i lägre åldrar. Kanske skulle vi idag behöva lite av folkhemmets kontrollerande?

Källförteckning

(För samtliga inlägg av Malin Strömfors)

Litteratur

Den svenska modellen, Per Thullberg & Kjell Östberg (red.), Lund 1994

Svensk politisk historia 1809-1975, Tommy Möller, Lund 2004

En femtiotalsberättelse – populärkulturens kalla krig i folkhemssverige, Kim Salomon, Lund 2007

Sveriges historia under 1800- och 1900-talen, Lars-Arne Norborg,  Stockholm 1993

Perspektiv på historien A, Hans Nyström & Örjan Nyström, Malmö 2001

Internet

Systembolaget

http://systembolaget.se/Applikationer/Knappar/OmSystembolaget/Systembolagshistoria.htm

 Av: Malin Strömfors

               

Under folkhemmet skapade Sveriges välfärdsmodell, vilken vi följer idag. Detta faktum gör att vi har kvar många delar av folkhemmet i dagens moderna samhälle. Det finns framförallt många konkreta spår av folkhemmet så som byggnader och människor som har kvar folkhemmets ideal. Många reformer som tillsattes under välfärdsstatens skapande finns kvar idag, så som barnbidrag och sjukförsäkring. Kvar finns även den för folkhemmet typiska normen att alla ska vara lika, den så kallade jantelagen. Däremot är inte idealen om trygghet och värnande om varandra lika starka idag, allt det våld som media ständigt rapporterar om påvisar detta. Men vi har idag en bredare acceptans för de som inte matchar idealet. Psykvården har genomgått stora förändringar och dagens integrerade samhälle är långt ifrån folkhemmets rasinstitut. En klar förändring från folkhemmet är att det idag är fler och fler som studerar på högskola, och från att arbetaren har varit normen har vi idag akademikern.

 

Alkoholpolitiken är i stort sätt densamma, förutom att dagens samhälle inte har motbok och att åldersgränserna har ändrats. Systembolaget har kvar sitt monopol, krogar måste fortfarande servera mat, offentlig berusning och langning är olagligt och legitimationstvång gäller. Även folkhemmets ideal rörande alkohol finns kvar; att dricka för mycket och för ofta räknas som fult. Däremot har gränsen till vad som räknas som mycket ändrats. Bag in box och ständiga resor till Danmark och Tyskland skvallrar om en ökad alkoholkonsumtion i dagens Sverige, vilket kanske är en följd till den minskade kontrollen av alkoholkonsumtionen.

Av: Malin Strömfors

Folkhemmet  var då Sverige med socialdemokratiskt styre gick från ett fattigt land i kris till ett välfärdssamhälle . Det var en ideologi där trygghet, välfärd och framförallt familjen stod i centrum. Staten skulle vara en familj där omsorg för allas välbefinnande och solidaritet var en självklarhet. Ideologin skapades av Per Albin Hansson, partiledare för socialdemokraterna och i det närmaste betraktad som ”landsfader” under folkhemseran. I folkhemmet prisades den strävsamma arbetaren med en charmig fru som tog hand om hem och barn. Alla skulle vara folkliga och vanliga svenskar; tidningar skrev om hur Gustaf VI Adolf gärna gicks till fots och drömde om att träffa vanliga svenskar privat för att diskutera familjen och vardagsporslinet.(Salomon 2007, s.224). Folkhemmets höga levnadsstandard gällde alla. Anledningen till att socialdemokraterna skapade en välfärdsmodell med generell inriktining var för att få med så många väljare som möjligt. Det skedde reformer inom sjukvård och arbete så som arbetsskadefösäkring, allmän sjukförsäkring och allmän folkpension. Bidragen täckte dock enbart existensminimum, vilket kan förklaras med att arbetsidealet prioriterades framför bidrag men det skulle finnas som skydd.  Även barnbidrag och bostadsbidrag infördes för att ge ytterligare stöd och trygghet för familjen. En ny stadsplanering introducerades där de gamla enkla arbetarbostäderna ersattes med hem som passade in i välfärdsidealet. Folkhemmet skapade ett välmående, samlat Sverige där den svenska familjen var samhällets grundsten.

 

Sverige var ett land i kris när Per Albin arbetade fram sin ideologi och snart var arbetet mot det trygga samhället en verklighet. Politiken som fördes var väldigt rätt fram och målinriktad. Socialdemokaterna införde olika former av statlig styrning och ledde på så sätt in samhället på deras väg. Många stora reformer genomfördes och ingenting fick stå i vägen för idealsamhället. Det som inte passade in röjdes bort, så som de gamla arbetarbostäderna och tyvärr även vissa delar av folket. Människor med psykiska störningar och människor utan helsvensk härkomst hade ingen plats i folkhemmet. Dessa människor togs om hand genom vad som idag anses som grymma metoder; rasbiologiska institutet, sterilisering och lobotomering.

 

Ytterligare en del av det tidigare samhället som inte passade in i Folkhemmet var den höga alkoholkonsumtionen; supande går inte ihop med välfärd och trygghet. Det går heller inte ihop med statens budget, biverkningarna kostade samhället mycket pengar. Innan folkhemmet lyckades Nykterhetsrörelsen bilda opinion så att det 1922 blev en folkomröstning om totalförbud mot berusningsdrycker. Det blev inget förbud men vinsten för de nekande var knapp. När så folkhemspolitiken inträdde kunde ett totalförbud mot alkohol inte tas till, men en mycket restriktiv politik kunde föras. Att Per Albin Hansson själv var nykterist och aktiv i nykterhetsrörelsen bidrog säkert till de många reformer mot alkohol som infördes, varav de flesta tillhörde brattsystemet. Läkaren och politikern Ivan Bratt organiserade åren innan folkhemmet ett program för att minska alkoholkonsumtionen, ett program som spelade en viktig roll under folkhemmets alkoholpolitik. Brattsystemet omfattade motboken, samlandet av all alkoholförsäljningen och restriktioner på krogar. Det första som introducerades var motboken där varje svensk medborgares alkoholkonsumtion dokumenterades och när  ransoneringar påbörjades användes motboken för detta. Tilldelningen av alkohol styrdes efter kön, förmögenhet och samhällsposition. Monopol på alkoholförsäljning tilldelades systembolaget för största möjliga kontroll, och restriktionerna på krogar var omfattande. Från och med Brattsystemets inträde var samtliga krogar tvungna att servera mat, och motbokens ransoneringar skulle följas strikt. Motboken försvann 9 år efter sin uppkomst då den var oenlig med folkhemmets ideal om rättvisa. (http://systembolaget.se/Applikationer/Knappar/OmSystembolaget/Systembolagshistoria.htm).

Dock togs nya åtgärder till för att minska alkoholanvändandet: en åldersgräns på 21 år tillsattes allt alkoholanvändande, förbud mot offentlig berusning och langning, legitimationstvång och två skattehöjningar gällande alkohol.

 

Folkhemmet sköttes med järnhand, politiken var hård för att bevara välfärden. Reformerna mot alkoholkonsumtionen är ett exempel av många där restriktioner och lagar styrde svensken dit folkhemmets ideal vill ha honom. Politiken lyckades skapa en trygg välfärdsstat, åtminstonde för dem som passade in.

Av: Malin Strömfors

 

Innan folkhemmets Sverige gick landet igenom stora förändringar. Under 1800-tal präglades det fattiga Sverige av emigrationen medan det runt 1900-talets början fick det industriella genombrottet. Samtidigt skapades Sveriges moderna partiväsende med en konservativ högersida och en socialistisk vänstersida och den moderna demokratin gjorde intåg. När första världskriget utbröt höll Sveriges en neutral ställning, dock stod högerregeringen på Tysklands sida och exporterade  stora mängder livsmedel till landet. Britterna svarade med att stoppa införseln av viktiga livsmedel till Sverige och följden blev att livskostnaderna höjdes. De som drabbades hårdast var de redan fattiga arbetarna. Krisen ledde till stora demonstrationer, högerregeringen föll och en regering av socialdemokrater och liberaler tog form. Det socialdemokratiska partiet viktigaste politiska värdering var först att få bort klassamhället. Det gamla ståndssamhället där en människa dömdes efter sin klass och härkomst och inte efter sina egenskaper var enligt partiledaren Per Albin Hansson en styggelse. (Möller 2004, s.113). Men när socialdemokraterna kom till makten ändrades deras strävan. Från en kamp mot ståndsamhället inleddes en kamp för välfärden. De introducerade folkhemmet.

 

Innan folkhemmets Sverige var en arbetares vardag präglad av otrygghet och fattigdom och han var helt utan socialt skyddsnät. Hemmen var mycket enkla och familjen levde nära fattigdomen. När helgen kom söp mannen med sina vänner, och det var vanligt att en arbetare levde på endast bröd och starksprit. Av tradition var spriten en mycket viktig beståndsdel i arbetarens liv; under 1800-talet drack en svensk medborgare i genomsnitt 40 liter starksprit per år. (Nyström & Nyström 2001, s.278). Det hörde alltså till vardagen och framförallt arbetarklassen att konsumera starksprit i stora mängder, vilket sågs av politiker och nykterhetsrörelser som ett stort samhällsproblem. När folkhemmet så introducerade sina ideal om ett tryggt välfärdssamhälle med familjen  i centrum kom den höga spritkonsumtionen än mer i fokus som ett farligt samhällsproblem, och många åtgärder vidtogs.

 av: Malin Strömfors

Året var 1893. Norrköping sjöd av liv och aktivitet. Rök bolmade ur de högresta skorstenarna och inne i fabrikerna pågick arbetet för fullt. De flesta av männen och kvinnorna på fabriksgolvet härstammade från landsbygden och hade flyttat in till staden för att söka anställning på någon av de stora industrierna. Ny teknik hade effektiviserat jordbruket samt gjort det möjligt att med hjälp av maskiner massproducera textiler och annat, som förr endast gått att tillverka för hand. Gamla jobb försvann, nya skapades. Andra svenska städer följde samma mönster. Den industriella revolutionen hade visserligen kommit till Sverige relativt sent, men i gengäld utvecklades den i rasande fart. Följderna skapade förutsättningar för vad den socialdemokratiske ledaren Per Albin Hansson 1928 kom att kalla Folkhemmet, en lång rad politiska reformer som genomsyrar det svenska samhället än idag. Efterkrigstiden skapade både politiska och ekonomiska förutsättningar för att öka välfärden och tunna ut klasskillnaderna i Sverige. Urbaniseringen och industrialiseringen gav upphov till en ny klass, arbetarklassen. Folket engagerade sig i fackföreningar och politiska organisationer. Kvinnorna i Sverige, som drev igenom kvinnlig rösträtt år 1919, deltog aktivt även de. (Östberg 1997, s. 69)

Det var i början av 1900-talet som arbetarlitteraturen fick sitt genombrott. Från att nästan enbart ha lästs av arbetarrörelseoffentligheten nådde böckerna nu även ut till den borgerliga litterära offentligheten. (Nilsson 2006, s. 49) Det är omdebatterat vad som räknas som arbetarlitteratur, men det finns en del riktlinjer att gå efter. Texterna är ofta av en författare med arbetarbakgrund, skrivna för arbetare och skildrar händelser ur arbetares vardag. I den här texten ska jag gå in på arbetarförfattaren Moa Martinsons liv och litterära verk, en kvinna vars politiska engagemang kom att påverka Folkhemmets utveckling och realiserande.

Ett porträtt av en proletärförfattare

Det är få författare som haft ett så tragiskt och händelserikt liv som Moa Martinson. Moa, döpt till Helga Maria Schwartz, föddes den andra november 1890 i Vårdnäs församling utanför Linköping. Hennes mor Kristina Schwartz var då endast 19 år gammal, ogift och arbetade som piga. På grund av sin oförmåga att försörja dottern lämnade hon över Moa till sina föräldrar. Kristina flyttade till Norrköping och fick arbete på en av fabrikerna, och då hon 1895 gifte sig fick Moa flytta in hos sin mor. Moa fick en ostabil uppväxt då styvfadern ofta söp upp familjens inkomst.

Moa blev även hon gravid i tidig ålder, endast 19 år gammal födde hon sonen Olof. Far var diversearbetaren Karl Johan Leonard Johansson. Moa och Karl bosatte sig i ett torp i Södermanland där de fick ytterligare fyra söner. Familjen hade allvarliga ekonomiska bekymmer, i huvudsak på grund av att Karl spenderade en stor del av lönen på alkohol.

Ända sedan hon var tolv år hade Moa varit intresserad av att skriva. År 1922 publicerades Moas första tryckta text, vilket skedde i den syndikalistiska dagstidningen Arbetaren. (Witt-Brattström 1988, s. 14) Hon var mycket politiskt engagerad och blev 1924 invald i kommunfullmäktige i Sorunda. Det var i den kvinnopolitiska tidskriften Tidevarvet hos först började använda signaturen Moa. Namnet var först reserverat för hennes litterärt hållna texter och dikter, men allt eftersom tiden gick började hon använda det i stötte utsträckning.

Efter år av politisk och litterär aktivitet följde en mörk tid för Moa. 1925 dog hennes två yngsta barn då de föll igenom isen och drunknade. Tre år senare begick hennes man Karl självmord. Trots det fortsatte Moa med sitt politiska engagemang och sitt skrivande. Hennes debutroman Kvinnor och äppelträd gavs ut 1933, och under de kommande åren gav hon ut romaner på löpande band. År 1929 gifte sig Moa med Harry Martinson, en då kringsträvande fattig diktare som dock även han kom att bli en av våra mest kända arbetarförfattarna. Deras äktenskap var mycket givande för de båda rent litterärt, men kantades av många problem. Harry var otrogen och kunde under långa perioder lämna Moa. Efter elva år tillsammans skilde de sig år 1940.

Moas popularitet var som störst på 40- och 50-talet och hennes böcker såldes i upplagor på över 100 000 exemplar. Efter ett långt och händelserikt liv avled hon år 1964.

Bibliografi

Totalt hann Moa Martinson med 20 verk under sin livstid. Hennes debutroman Kvinnor och äppelträd väckte uppmärksamhet då den publicerades. Romanen handlar om två kvinnors livsöden och vänskap och utspelar sig i Norrköping. Den karaktäriseras av sitt råa och realistiska språk samt sin skildring av kvinnokroppen och den kvinnliga sexualiteten. Det är ämnen som hon även tar upp i sina senare verk, bl.a. i sin självbiografiska trilogi bestående av böckerna Mor gifter sig, Kyrkbröllop och Kungens rosor. Berättelsen börjar då Mia, bokens huvudperson, vid sex års ålder får flytta in hos sin mor och dennes nye man. I böckerna får man följa Mias uppväxt tills hon fyller 15, samt i sista delen av trilogin, Kungens rosor, ta del av en epilog då hon 26 år gammal har man och småbarn. Industrialiseringen porträtteras ur ett kvinnoperspektiv i en tid då de klassiska kvinnosysslorna som värderades i bondesamhället ej längre behövs. I Moa Martinsons östgötaepos, som består av böckerna Drottning Grågyllen (1937), Vägen under stjärnorna (1940), Brandliljor (1941) och Livets fest (1949), skildras industrialiseringen från 1700-talet och framåt. Alla böcker utspelar sig i Östergötland och berättelserna innehåller ett brett persongalleri. Moa beskriver landsbygdsmänniskans syn på ”den nya tiden”, ergo industrialiseringen samt realiserandet av Folkhemmet, och de välkomna och ovälkomna förändringar som skedde. Moa hann även med en diktsamling, Motsols. Detta är ett udrag ur den:

LÄNGTAN
Jag vet intet om längtan till sköna land.
Jag såg aldrig gudshus i drömmen.
Min längtan är som en rostfri länk
slagen till hårdknop i strömmen
om en hårddragen pråm utan segel och rå,
lik en utbölings nattskjul, vindgnagd och grå
på den nötta och skavda stommen.

Länken lyser i stjärnornas ljus
och seghåller pråmen i motström och vind.
Mörkren gå över berg och hus,
viskar och manar i dån och brus.
Milsvida vatten nynna
en pråmsång tung som en fånges bikt.
I strömmen glittrar min rostfria slinga,
min längtan som blev mig en blänkande klave,
min längtan som blev all min gråa dikt.

Analys

Det finns flera gemensamma drag för de flesta av Moa Martinsons litterära verk. Hennes politiska engagemang avspeglar sig i romanerna, och historierna skildras i stort sett alltid ur ett kvinnligt perspektiv. Moa berättar om kvinnlig vänskap och om relationen mor och dotter emellan. Hon ger långa och detaljerade beskrivningar om livet på landet och i staden. Hennes kvinnliga karaktärer är tydliga litterära subjekt och agerar utifrån sin egen tro och uppfattning.

Moa Martinson och Folkhemmets utveckling

På 1940-talet gick Sverige in i en period av hög ekonomisk tillväxt. En ny skattepolitik infördes som innebar att skatt betalades efter inkomst, de bättre ställda i samhället fick alltså bidra med mer pengar till staten. Samtidigt ökade sysselsättningen och arbetarna kunde ställa högre krav på sina arbetsgivare och öka sina löner. Pengarna från skatten användes till att finansiera många kostsamma reformer, såsom allmän sjukförsäkring, allmän tilläggspension och två veckors semester. Moa Martinson kämpade för många av de reformer som vi idag identifierar med Folkhemmet. Hennes kamp för arbetarklassen och kvinnorna avspeglar sig i folkhemspolitiken, och Moas litteratur och texter gjorde hennes åsikter tillgängliga för både arbetare och borgerlighet. Hon förde kvinnornas talan i en mansdominerad politik. En del av hennes åsikter kan dock ty sig obehagliga för oss i dagens samhälle, som i denna text om fosterfördrivning:

”Rashygienens genomförande på ett radikalt sätt vore det lyckligaste, som kunde hända arbetarklassen, i stället för att som nu är, hospitalvård, missfostervård, alkoholistvård och all möjlig vård om allt möjligt defekt; vilken vård rider ryggen av en risk och arbetsduglig arbetareklass.” (Arbetare-Kuriren 3.3.28)

Rasism var tyvärr vanligt under den tiden och ledde bl.a. till att vissa grupper, såsom vissa förståndshandikappade, sjuka och personer med ickeariskt ursprung, tvångssteriliserades. I våra dagar har det och andra delar av Folkhemmet kritiserats och ifrågasatts. De som hamnade utanför systemet hade det svårt.

Frågan om Folkhemmet fortfarande existerar i dagens samhälle kan diskuteras. Mycket av den politik som karaktäriserade Folkhemmet har förändrats eller bytts ut. Vi har dock vardagliga saker som barnbidrag, en enhetlig grundskola, daghem och dagens åldringsvård att tacka socialdemokraternas dåvarande politik för. Moa Martinson ansåg att kvinnorna hamnade i kläm under industrialiseringen och realiserandet av Folkhemmet, så hon hade antagligen gillat dagens relativt jämställda samhälle med daghem och likabehandlingsplaner. Göran Persson, socialdemokraternas förre partiledare, har talat om Det Gröna Folkhemmet, ett samhälle präglat av folkhemstanken kombinerat med hållbar utveckling. Personligen tror jag dock att visionen om ett grönt Folkhem kommer att vara mycket svårt att realisera, men det trodde ju å andra sidan många på 1920-talet med.

Tryckta källor:

Ebba Witt-Brattström, Moa Martinson - Skrift och drift i trettiotalet, 1988, tryckt i Danmark 1999.

Magnus Nilsson, Arbetarlitteratur, 2006, tryckt i Danmark 2006.

Anna Williams, Tillträde till den nya tiden - Fem berättelser om när Sverige blev modernt, 2002.

Kjell Östberg, Efter rösträtten, 1997.

Hans Nyström & Örjan Nyström, Perspektiv på historien A, 2001.

Per Thullberg & Kjell Östberg, Den svenska modellen, 1994, tryckt i Sverige.

Moa Martinson, Motsols, 1937, tryckt i Stockholm.

Elektroniska källor:

Östgötakultur, http://www.kulturnat.se/default.asp?ArticleID=199220&CategoryID=2996&mnuParID=4632&mnuSubID=0&Municipality=&FreeText

Skrivet av Elinor Andersson



Bronsstaty föreställande Moa Martinson. Den står i Norrköping och uppfördes 1994 av konstnären Peter Linde.