Folkhemmet

1928 sände vår dåvarande riksdagsledamot i andra kammaren ut ett tal till det svenska folket. Han talade om de orättvisor som rådde i landet. Han talade om Sverige som ett hem där det inte fick existera styvbarn eller kelgrisar. Han ville få bort klassgränserna och se till så att alla svenska barn fick samma möjligheter. Namnet på Riksdagsledamoten var Per Albin Hansson, vår blivande statsminister.

Per Albin som han i folkmun kallades för föddes utanför Malmö och hans första politiska minne var av sorgetåget för Axel Danielsson, grundare för den tidning där senare Per Albin kom att arbeta och till och med leda. (Isaksson 1985, sid 47). Under Per Albins uppväxt gick socialismen från att vara en sektliknande politik med tvivelaktigt rykte till att bli en rörelse. Han engagerade sig i Verdandi, en nykterhetsförening som till skillnad från IOGT inte ställde krav på att medlemmarna också skulle vara med i svenska kyrkan. Även om han inte var engagerad länge så stod han kvar som medlem i ett decennium och var även långt senare en fiende till spriten vilken han också ytterst sällan rörde.

Den första politiska fråga han kom att engagera sig i var den allmänna rösträtten. Vid denna tidpunkt (1902) så hade endast var tionde svensk rösträtt och för att få rösta krävdes en hög inkomst och/eller stor förmögenhet. Det skulle dröja ända tills 1945 innan alla svenska medborgare fick rösträtt men redan 1907 så skedde förbättringar och alla vuxna män fick möjligheten att rösta till andra riksdagskammaren.

Hur gick det då för Per Albin? Han blev medlem i det socialdemokratiska partiets ungdomsförbund, arbetade på Arbetet, tidningen som grundades av Axel Danielsson, avancerade inom ungdomsförbundet till ordförande för att sedan utsättas för en kupp under ledning av Zäta Höglund. Trots sin motgång gav han inte upp platsen i partistyrelsen utan lyckades han bli ledamot i det verkställande utskottet inom partiet.

Efter denna snabbspolning så har vi kommigt fram till 1917 och nu har det blivigt dags för det social demokratiska partiet att splittras. Den mer revolutionärt lagda vänsterfronten tvingas lämna partiet och startar under ledning av Per Albins gamla rival Höglund ett eget parti. Nu när Per Albin fyller 32 år går hans parti för första gången in i en regering. Själv bli han riksdagsman men konflikten med regeringens ledare Nils Eden vilket gick så långt att det blev en regeringskris. Per Albin vägrade nämligen kompromissa på flera punkter. Bland annat krävde han att Sverige skulle bli en republik, att arbetsdagen skulle begränsas till 8 timmar och att det skulle bli tryggare arbetsförhållanden. Hjalmar Branting, socialdemokraternas dåvarande partiledare var för förhandlingarna så Per Albins vägran var till stor del ansvarig för regeringskrisen. Fortfarande så fick inte alla rösta i val i kommuner och landsting och anonyma agitatoriska liknande denna spreds över landet medan stämningen blev allt mer tryckt.

Per Andersson i en svinagård så fin
sin hela förmögenhet lade,
och tack vare sina femhundrade svin
till riksdagen rösträtt han hade!

När svinen drabbades av pest förlorade han sin rösträtt:

Per Andersson frågar sig ännu idag
och ni skulle se uppå minen:
”Vem var det som rådde om rösträtten
- jag i egen person, eller svinen?”

1920 tillträdde nu Per Albin posten som försvarsminister, ett beslut som inte var särskilt populärt bland många då han var antimilitarist. Mycket riktigt så blev också militärens kraftigt nedrustad innan hans 6 år på posten var över. Pengarna som frigjordes skulle användas för att finansiera statens sociala reformer.

Nu till sist är vi inne på sista etappen innan per Albin tillträder posten som statsminister. 1928 tillträder han posten som partiledare efter att så gott som hela sitt liv arbetat för att stödja det socialdemokratiska idealet och vi är tillbaka till folkhemstalet igen.

Denna korta biografi över Per Albin säger oss ändå ganska mycket. Han växte upp i ett arbetarhem och växte upp med det socialistiska idealet. Han engagerade sig tidigt och var medlem i en nykteristförening vilket förklarar varför han var en av dem som röstade mot Hjalmar Branting och för att totalt spritförbud skulle föras in i partiprogrammet när frågan kom upp 10 år senare. Han var emot militär makt och bidrog med sin nedrustning och inställning till att Sverige inte gick med i andra världskriget, något utav det bästa som kunde ha hänt för landet rent ekonomiskt. Det är lätt att glömma bort att Per Albin Hansson hade en tid innan han blev Sveriges statsminister men när han tillträdde den posten hade han redan gått igenom två-tre decennier av politiskt liv som format vilken man han blivigt, och som i sin tur format vilket land vi blev.