Molekylen

Fakta om Linh:

Namn: Linh shi-hong

Ålder: 10 år

Familj: Mamma Yo-Yo, pappa Mi-Yo, fem syskon och hunden Shu-Shu

Bor: Byn Pei-Pei i norra Vietnam

Favoritämne: Engelska och idrott

Drömyrke: Pilot

Favoritserie: Disney Dags ( Disney Xeong )

Födelsedag: 22 maj

Stjärntecken: Oxe

Favoritsysselsättning: Att efter skolan och arbetet antingen spela fotboll med grannbarnen, leka med barbies eller läsa gamla tidningar i affären vid hennes hus.

Fakta Vietnam:

Huvudstad: Hanoi

Språk: Vietnamesiska

Befolkning: ca.  80 miljoner

Valuta: Dõng

Religion: Buddhism

                

Historia

7  Piratkvinnorna och deras äventyr

11  Spår ifrån vikingatiden

Rymden

5  Finns det utomjordingar?

Finns det annat liv än det på jorden? Vi har pratat med Frinkenstein från UFO-Sverige för att få veta mer.

Djur och natur

6  Klimathotet - vad är det?

Molekylen har träffat klimatforskaren Marianne för att reda ut allt krångligt med ett av samhällets nu stora problem: Klimathotet.
12  Hur mår egentligen fisken?

Molekylen träffar Therese Petersson som jobbar som miljöforskare för att få veta mer om hur fisken i Östersjön mår.

15 En dag på Kolmårdens tropicarium

Vi har gjort ett studiebesök på ett tropicarium för att lära oss mer om de spännande djuren som finns där.
16 Djurtester - okej eller inte?

Världen

10 Lihn ska flyga världen över
10-åriga Lihn visar oss hur en dag i hennes hemland utan dator och snö kan se ut.
8  Vi letar bevismaterial på SKL!
På SKL hjälper Molekylen polisen att lösa ett riktigt mord.
13  Dags för miljödag!

På Mulltorpsskolan i Boden har de förstått hur viktigt det är att värna om miljön. Följ med oss på deras miljödag och få tips på hur du fixar en egen på skolan du går på.

Smått och gott

4  Frågelådan

9  Roliga Historier

14  Brevvänner

60st

Svar:

Ålder

Under 8   -  12

8 - 11      -  24

11 - 15     - 17

Över 15     - 7

Favoritdjur på tropicariet?

?-         Haj     -  16

?-         Spindel   - 3

?-         Alligator / Krokodil  - 9

?-         Aporna   - 12

?-         Ormarna  - 2

?-         Fladdermössen - 7

?-         Stingrockorna  - 11

Hur ofta är du här?

?-         Mindre än 1 gång per år - 5

?-         Första gången - 30

?-         2 ggr/år - 12

?-         Mer än 2ggr år - 8

?-         Varje månad - 1

?-         Varje dag - 4

Tycker du att djuren ser ut att ha det bra?

Ja                     /            Nej

45                     /          15

Skulle du våga simma med hajarna?

Ja                    /             Nej

59                   /              1

Hur kul var det att besöka tropicariet?

?-         Sådär             -  14

?-         Jätte roligt      - 20

?-         Bara roligt     - 2

?-         Helt ok           - 5

?-         Tråkigt - 17

?-         Jag hatade det - 2

På senare tid har det varit debatt om det verkligen är okej att ha försök på djur som en del av undervisningen. På biologin används ibland levande nedsövda grodor i syfte att göra experiment med nerver, hjärtan och liknande. Som elev har man rätt att få be om att inte vara med på lektionen, men det är inte säkert att man får.

En person som tycker att djurförsök är fel är Rebecka Ljung. Hon är med i djurrättsorganisationen Djurens Rätt och djurförsöksfrågan är en av de viktigaste för henne.

Hur ser du på debatten om djurförsök i undervisningen?

"Det är mycket bra att folk pratar om det här. Djur har känslor som hunger, rädsla och smärta precis som vi människor. Jag tycker att djurförsök borde ha blivit förbjudet för länge sedan. I vår tid har vi inte längre samma behov, vi kan lätt ta till alternativa metoder.

I Sverige utfördes 2006 7 411 864 djurförsök! Siffran är skrämmande."

Vad är den värsta sortens djurförsök?

"Man kan inte säga att något av det är värre än de andra, allting är lika hemskt för individen som utsätts för det. Många brukar ha lätt att relatera till djurförsök av apor, kanske för att de visar känslor på ett liknande sätt som människan."

I Sverige används flest möss till försöken, på andra plats kommer fiskar och på tredje plats råttor. Tyvärr finns det idag inte alternativ för all sorts djurförsök. Men Rebecka har hopp.

"Jag hoppas att mer pengar kommer att satsas på att få forskningen djurförsöksfri. Det har inte varit så viktigt förut, det är lättare att kolla hur ett gift påverkar kroppen genom att spruta in det i en mus än att kolla hur mänskliga celler reagerar. Möss är dock inte särskilt lika människor så det är egentligen ett dåligt sätt. "

Vad har du för råd till elever som inte vill vara med på lektioner med djurförsök?

"Om läraren inte lyssnar, gå till rektorn. Försök att förklara varför du inte vill, samt säg att du kan läsa böcker eller skriva en uppsats om ämnet istället. Om det inte funkar så skulle jag faktiskt råda att inte vara med på lektionen alls, men bara som en sista utväg."

Niklas Strömstedt som är en av personerna bakom hemsidan djurförsök.info förstår att folk tycker att det är dåligt med djurförsök, men det är också viktigt att man kan komma på nya mediciner och forska om olika sjukdomar, säger han.

"Om vi inte hade forskat på djur skulle vi inte kunna behandla tex. cancer eller diabetes. Jag tycker inte att vi ska ta bort alla djurförsök, men som det ser ut idag genomförs många onödiga experiment. Sverige är dessutom ett land som har strängare djurskyddslagar än de flesta andra länder."

Kan du ge ett exempel på ett sätt Sverige är bättre än andra länder?

"I Sverige är det förbjudet att göra tester på schimpanser och orangutanger. Det är mycket bra!"

Vad är ett djurförsök?

Definitionen på vad som är ett djurförsök skiljer sig något åt i Sverige jämfört med övriga

Europa. Enligt Europarådskonventionen och EU: s direktiv definieras ett djurförsök med att

ett ingrepp har utförts på ett djur i forskningssyfte. Med ingrepp avser man då injektion,

operativt ingrepp eller annat som kan tillfoga djuret smärta, lidande, ångest eller bestående

skada.

Källa: http://www.sjv.se/download/18.71828f571158338f31a80008621/071206_forsoksdjursstatistk_rapport.pdf

http://www.djurforsok.info/fakta/hurmangadjuravolikaslaganvands.4.76ac7139118ccc2078b80004633.html

Klimatförändringar - vad är det egentligen?

Du har säkert hört talas om global uppvärmning, växthuseffekten, glaciärisar som smälter och söta isbjörnar som dör men vad betyder egentligen allt det? Vi på Molekylen har träffat en av Sveriges mest välkända klimatforskare, Marianne Zeinarhamn, för att reda ut alla de här krångliga begreppen och påståendena runt klimathotet.

Det är en varm sommardag i början av maj. Jag sitter utanför ett café där jag väntar på Marianne Zeinarhamn som ska hjälpa mig att reda ut allt de balblabla..

Marianne anländer med sitt långa, lockiga hår och bruna glada ögon och slår sig ner bredvid mig vid bordet och ler stort när hon hälsar. Jag vill veta så mycket som möjligt så jag börjar med mina frågor direkt.

Vad betyder egentligen ordet klimatförändringar?

"I grunden innebär det en förändring i jordens klimat och då över en lång period. Idag menar man nog mer den senaste tidens globala uppvärmningar och orsakerna och konsekvenserna utav den, när man nämner ordet klimatförändringar."

Berätta mer om global uppvärmning!

"Global uppvärmning är en del av klimatförändringen och innebär i stort sett att medeltemperaturen håller på att stiger." säger Marianne och ett allvar syns i hennes blick.

Men varför har det blivit såhär, eller är det helt naturligt?

"Det är till viss del helt naturligt men vi människor har kraftigt ökat takten på den globala uppvärmningen under de senaste hundra åren. Genom att åka bil och på andra sätt förbränna koldioxid och de andra farliga gaserna som sedan lägger sig som ett extra tjockt täcke över jorden och skapar det som kallas växthuseffekten."

Växthuseffekten har jag hört talas om, men aldrig förstått vad det innebär - förklara!

"Växthuseffekten är en naturlig process som gör att jorden är så varm som den är fast under senare år har växthuseffekten ökat och det kommer få dåliga följder. Men för att förklara hur växthuseffekten går till så kan vi enklast tänka oss ett växthus. Solens strålar kommer ner på jorden och in igenom det lagom tjocka glaset på växthuset. Inne i växthuset studsar de omkring och några stannar kvar medan resten åker ut från växthuset igen. Om växthusets glas är för tjockt, precis som lagret i atmosfären som sköter om växthuseffekten blivit, kommer strålarna in igenom glaset - men de kommer inte ut igen och då blir det jättevarmt i växthuset!"

Vad läskigt! Vilka följder blir det av det här?

"Jorden blir varmare och det innebär att även där det redan är varmt, som i Afrika till exempel, blir det ännu varmare och de områdena kommer bli obeboeliga tillslut. Sedan innebär temperaturökningen att glaciärisar kommer smälta och höja havsytan och det resulterar i att många landområden kommer att hamna under vatten. Sen kommer allt sötvatten som finns i glaciärerna blandas med saltvattnet i haven och det kommer att störa de naturliga varma strömmarna i vattnet som gör att det är varmt i till exempel Sverige. När de strömmarna störs kommer det bli kallt i de områdena den hettade upp och det kan komma att bli en ny istid."

Intervjun med Marianne avslutas allvarlig, men jag känner mig nöjd över att lärt mig mer om den klimatförändring som råder just nu. Innan jag tar farväl av Marianne ber jag henne skriva ner lite saker just Du kan göra för att hjälpa till att rädda miljön, de publiceras på nästa sida.

TIPS!
______________________________________________
Jag orkar inte bry mig om tipsen just nu, jag gör det imorgon - ingen kommer dö av det va? I övrigt var det svåååårt att skriva om det här och försöka få barn att fatta..

Förresten tycker jag det är lagom roligt att den här bloggen ligger på listan över mest aktiva - och att helt random people kommenterar. Undrar om de ens läst inläggen de kommenterar. XD

I Kolmården finns ett av Sveriges största tropicarium med över xxx arter. Vi på Molekylen har åkt iväg på ett studiebesök för att ta reda på mer om djuren som lever där.

Det är en kall och regning dag i början av april. Jag parkerar vår bil på den stora parkering som är ödslig med endast ett fåtal bilar. Djurparken har inte öppnat än men tropicariet däremot har öppet året runt - förutom på julafton. Jag stiger in genom dörren där Maja Kaspersson möter oss. Maja jobbar på tropicariet och ska vara vår guide under vårt besök. Vi går in igenom en dörr som leder oss till den första delen av det 2000m² stora tropikhuset och emot oss slår en otrolig värme och ett ivrigt tjatter från de små aporna. Jag ber Maja berätta lite mer om sitt jobb och vad hon gillar med det.

?-         Jag gillar ju djur och har alltid velat arbeta med något som gör att jag får sköta om djur, säger Maja och ler stort innan hon fortsätter, och här får jag mata och ta hand om dem. Det är ju lite svårt att kela och så med de här djuren eftersom många är farliga men de flesta är otroligt intressanta.

Vi går vidare och kommer snart till den del de kallar "Alligatorträsket". Här har de bland annat sju jättestora mississippialligatorer som lever i en miljö där de försökt efterlikna ett träsk i Mississippi så mycket som möjligt. Plötsligt när vi står där och betraktar de väldiga djuren blir ljuset svagare och en dimma drar in över vattnet. Plötsligt mullrar det till och sedan faller ett regn ner från ingenstans över dammen. Jag uttrycker ett förvånat "wow" och Maja förklarar:

?-         Vi vill att våra djur ska få leva i en sådan verklighetstrolig miljö som möjligt så vi har verkligen försökt att härma hur de har det ute i det verkliga livet.

Vi fortsätter genom tropicariet och är nu framme vid biotopterrarier där ormarna håller till. Jag stelnar till lite innan jag tar det sista steget genom dörren. Maja märker det och frågar om jag är rädd för ormar? Jag svarar att ja, det är jag. Det ska vi i så fall råda bot på säger Maja och går fram till en monter som hon öppnar och plockar ut en av de största ormar jag någonsin sett.

?-         Det här är Lizzlie, säger Maja glatt, hon är en anakonda som tillhör släktet boaormar. Hon är inte giftig utan hon kramar istället ihjäl sina byten. Men det behöver du inte oroa dig för hon fick nämligen mat igår. Vill du klappa henne? frågar Maja

Jag blir lite osäker, och känner hur mitt hjärta börjar slå snabbare. Jag tänker till ett slag innan jag säger:

?-         Okej! Men lovar du att hon inte är giftig och att jag kommer dö nu?

?-         Ja, jag lovar - Lizzlie är jätte snäll! svarar Maja och räcker fram ormen så jag kan stryka den över ryggen.

?-         Oj, vad konstigt det känns. Nästan som ____ men ändå inte! säger jag glad över att vågat klappa en orm.

?-         Ja visst är det en otrolig känsla, säger Maja som lägger tillbaka ormen Lizzlie in i montern igen.

Vi fortsätter vår tur genom tropicariet och passerar förbi fiskar, spindlar och korallrev innan vi tillslut kommer fram till en av huvudattraktionerna: De stora sandtigerhajar och andra småhajar i ett otroligt jättestort akvarium som innehåller en miljon liter vatten (tänk vad många badkar det är!). Jag frågar Maja hur hajarna i den där egentligen ganska lilla akvariet, borde inte de vilja ha ett helt hav att simma i? Maja svarar:

?-         bsajdcbdshfhfgdhsgvfh

Jag tänker att det ändå är lite synd om dem och vänder mig om och får syn på en bassäng där det runt kanterna trängs ett tiotal barn med händerna nere i vattnet. Jag undrar vad det är i bassängen och går fram för att kolla efter. I bassängen finns det rockor, leopardhajar och andra småfiskar. Barnen runt omkring tjoar och tjuter till av förtjusning när de lyckas nudda något av djuren. Maja ställer sig bredvid mig och säger:

?-         Det här är vår så kallade "touchtank" där man kan få klappa, och ibland även hjälpa till att mata, våra rockor och några av våra småhajar. De är otroligt nyfikna av sig och kommer ofta upp till ytan för att kolla efter vad som är på gång.

Jag säger adjö till Maja och nu är mitt besök på Tropicariumet slut för den här gången men jag lämnar det med ett leende på läpparna och med en hel hög av ny kunskap om massor av spännande och ovanliga djur.


_____________________
Skulle uppskatta om ni kunde komma med tips på vad man ska skirva där det står: "   bsajdcbdshfhfgdhsgvfh " Helst något löjligt försök till att försvara hajarna i deras minimala akvarium. Min fantasi tog slut där och jag vill vara kritisik mot djur i bur.

Hej alla glada!

Jag är en kille på tolv vårar med en alldeles för tom brevlåda. Jag skulle gärna vilja ha massor brevvänner!! Mina intressen är bland annat mode, datorspel och konst. Du ska helst ha liknande intressen men det är inget måste för att skriva. Så skriv till:

Tomas Andersson

Gamla Ankeborgsvägen 12

666 66 Falköping

Roliga Historier

Hos frisören:

-         Ska jag kamma bena?

-         Nej, det behövs inte, jag har inte så mycket hår där.

-         Varför ramlar de där ungarna hela tiden?

-         De är ju trillingar!

-         Nå Pelle, hur många krig förde Karl XII?

-         Fem

-         Räkna upp dem!

-         1, 2, 3, 4 och 5!

-         Goddag, jag skulle vilja ha en slips som matchar min ögonfärg.

-          Jag är ledsen min herre, men vi har ingenting i blodsprängt för närvarande.

Pappa följer lille Per till skolan första gången och säger:
- Du behöver bara gå i skolan tills du är 16 år.
Per börjar gråta och frågar:
- Men då kommer du väl och hämtar mig?

Iklädd i vit rock, blå plastskor och glasögon fick jag äntligen tillåtelsen att kliva in genom dörrarna till laboratoriet.  Jag befann mig inne i statens kriminaltekniska laboratorier i Linköping (SKL). Här löses flera av Sveriges mord varje år med hjälp av pincetter och förstoringsglas.

Det första som mötte mig och Tomas Svensson, sedan 15 år tillbaka personal på laboratoriet, var vita skåp och bänkar längs de tomma väggarna. Jag fick veta att en tröja tillhörande en misstänkt mördare hade kommit idag. På SKL är teknikernas uppgift att hitta ledtrådar som ska hjälpa Polisen att lösa brott.

?-         Vad är det första du gör när du får in ett bevismaterial?

?-         Det första man gör är att med hjälp av förstoringsglas och pincetter leta efter hårstrån och blodfläckar på tröjan. Det kan både vara torkade vätskor och mindre synliga spår.

Efter en halvtimme förstod jag att detta inte är lika lätt som man tror. Bevismaterial ska sökas millimeter för millimeter och man får inte missa minsta lilla bit av föremålet. Genom Tomas berättelser fick jag höra många otroliga historier om hur han efter flera timmar hittat ett hårstrå. Det gäller att hålla både ögon och öron öppna.  Idag hade vi tur, efter endast en timme hörde jag hur Tomas gav en lättnads suck, ett hårstrå under armen var funnen.

- Första steget nu är att dokumentera upptäckten, då gäller det att försiktigt stoppa ner spåret i en plastficka eller märka ut den på bevismaterialet.

 Precis enligt Tomas beskrivning lades det ljusa och korta hårstrået försiktigt och omsorgsfullt ned. . Efter order av Tomas fick jag lämna det i en brevlåda utanför dörren. Lukten av Kaffe hade sakta börjat smyga sig in till rummet. Min mage gav bekräftelse att Uppgiften var slutförd.

Ljuden ekade när verktygen låstes tillbaka in i skåpen. Här inne var allting låst och Tomas förklarade att det första man lär sig som tekniker är att ha ordning och reda på sina saker. Utan det klarar man sig inte mer än en dag på Statens Kriminal tekniska laboratorier .

Med ett skratt svarade Tomas på den sista frågan om han trodde detta bevis skulle ge Polisen ledtrådar.

- Vare sig vi hittar ett hårstrå eller 3 blodfläckar och 5 hårstrån är våra upptäckter ett genombrott i sökandet efter de skyldiga.

Med dessa sista ord kände även jag mig övertygad att Tomas och min upptäckt skulle lösa ännu ett frågetecken av hundra som alla Poliser ställer sig efter ett mord.

Fakta:

- varje år får SKL in 400 bevismaterial som ska sökas igenom

- 80 % av morden kan lösas med hjälp av personalens upptäckter.

Hej! Josefine, skulle först vilja tacka molekylen för en intressant tidning. Jag har en fråga som jag inte kan hitta något svar på. I sommar när jag besökte Gotland såg jag stora stenar mitt på stranden. Vad är de för något?

Hälsningar/Johan 13 år, Gotland

Hej! Johan, kul att du gillar vår tidning. Angående din fråga, så vet jag att du inte är ensam om att ställa dig den. De mystiska stenarna som du såg kallas för raukar. För länge sedan har dessa varit ett helt berg, men havet som ligger runt omkring har sönderdelat och tagit sönder det och idag är det endast stenarna som är kvar efter berget.  

        Lihn ska flyga världen över

För barnen i Vietnam är dator och kompisar inte självklart. Här är arbete, läxor och familjen det viktigaste under en dag.

Klockan sex på morgonen står 10-åriga Lihn Shi-hong och knyter sandalerna utanför familjens lilla hus. I Vietnam ska det vara sol idag. I den lilla byn Pei- Pei där Lihn bor finns inga moln på himlen när hon går mot fältet. Den leriga vägen mellan husen är trång, grannarna har alla sällskap till byns fält . Lukten av sopor bryr sig ingen om, den finns alltid i luften här . Hundratals mil från denna by börjar kvällen komma i Sverige och där har snön för länge sedan kommit. 

- Blir du aldrig morgontrött?, frågar en man bredvid Lihn.

- Nej, morgonen brukar vara den skönaste tiden av dagen. Innan solen går upp är det lättare att arbeta och riset på fältet brukar vara prefekt just då.

Varje vardag går Lihn med sin äldre syster till fälten för att arbeta. Det är här Linh plockar riset som hennes familj odlar. Det ska säljas på marknaden och när syskonen varit duktiga kan de ibland få egna pengar till att köpa en ny bok eller leksak.  Berättelser säger att hennes farfar köpte denna mark och sedan han dog har hans son, Lihns pappa, tagit över.  Idag är precis som vanligt, när solen börjar stiga är dagens arbete avklarat.

Skolan är dagens andra mål för alla barnen i byn. Här går man 4 timmar varje dag från klockan tio på förmiddagen till två på eftermiddagen.  

- Efter arbetet är det alltid skönt att sitta ner, ta det lugnt och lyssna på vad läraren har att berätta, säger Linh.

 För Linh och de andra barnen i byn som arbetar på fältet blir det ingen lång promenad.  Den låga tegelbyggnaden ligger precis vid fältet och skolgården är den enda bit som behövs promenera över. Där är gungorna och rutorna tomma, alla har gått för att tvätta sig vid handfatet vid entrén. Köerna bildas och skratten ekar. Ingen tränger sig före i kön, här har man fortfarande lite tid att prata med kamraterna innan lektionen börjar. På lektionerna har Lihn har inget problem med att hålla munnen stängd.

- I framtiden vill jag flytta till huvudstaden och gå i en skola för att bli pilot. Därför är det viktigt att lyssna på läraren och göra sina läxor, berättar Lihn och ler.

I byn är inte Lihn ensam om att ha drömmar om en framtid. I klassrummet undervisar idag läraren om havet och när klockan ringer ut vill hälften av Lihns kamrater bli kaptener.

Efter flera timmar på fältet och sedan i skolan vandrar Lihn hem. Vägen som tidigare varit lerig har nu torkat av solen.  

Sandalerna som togs på i morse tas av innan hon kliver in igenom den öppna dörren. Denna gång sitter alla syskonen och Lihns föräldrar i köket. Innan solen går ner ska maten lagas, läxorna göras och småsyskonen tvättas.

Imorgon är en ny dag, en dag närmare framtiden för Lihn och målet att en dag kunna flyga världen över.

Dags för miljödag!

Vi är allt fler som förstått att vår miljö inte mår bra och att någonting måste göras men det är långt ifrån alla som vet vad de kan göra åt det. På Mulltorpskolan i Boden var det några av eleverna som sa ifrån; nu fick det faktiskt vara nog med att inte veta vad man själv kan göra!

På Mulltorpskolan fick sjuorna läsa om miljö på Biologilektionerna. Många kände att de mådde dåligt när det kändes som de själva inte kunde hjälpa miljön på något sätt men några kom på förslaget att anordna en temadag med temat miljö och hållbar utveckling, så att man kunde få tips på vad man själv kan göra.

Redan på morgonen är det full fart överallt på skolan. I matsalen är en liten scen uppställd och där står Anna Månsson, en av de lärare som hjälpt eleverna att ordna den här dagen. Hon berättar om schemat för dagen.

Under dagen får eleverna gå runt till olika stationer där de får lära sig mer om olika saker de kan göra för miljön. Mellan två stationer träffar jag Anna, Maria, Jennie och Linnea som går i sjuan på Mulltorpskolan och är två av dem som såg till att den här miljödagen blev av.

Vart har ni varit nu?

?-         Vi var just på en station som heter "Lär dig mer om mat", där vi fick lära oss mer om vilken mat som är bäst för klimatet, säger Anna. Innan det var vi och lyssnade på när vår Biologilärare pratade om hur man kan göra för att spara el hemma.

?-         Snart ska vi till nästa station. Jag tror det var Växthuspussel, säger Linnea.

?-         Jag tycker det har varit väldigt roligt och lärorikt, säger Jennie och de andra håller med.

Har ni lärt er något? Och vad har varit bäst?

?-         Jag lärde mig just hur mycket växthusgaser det blir av att man äter vanligt nöt- eller fläskkött, säger Maria. Det är konstigt att man inte fått veta någonting om det tidigare. Så det var nog det bästa för mig.

?-         Förutom det fick man många tips om hur man enkelt kan spara energi hemma, som att man ska dra ut alla sladdar och så, tycker Jennie. Jag tycker det bästa har varit... tja, helt enkelt att man fått tips på vad man själv kan göra. Förut kändes det som att det bara var de vuxna som kunde styra.

Alla tycker de att man ska få göra mycket själv under temadagen, så att man förstår hur man ska tänka och det inte bara blir massor prat.

?-         Man lär sig egentligen ingenting om man är uttråkad, tycker Maria.

 Sedan springer de allihop vidare till skolans matsal för att äta klimatsmart vegetarisk mat som några av eleverna själva har fått vara med och planera och

laga.

Tips från Anna, Maria, Jennie och Linnea - Så här fixar du en miljödag på Din skola:

-      Börja med att prata med era klasskamrater och se om det är fler som är intresserade. Det är bra om man är många som är med på idén.

-      Sedan går man vidare och pratar med en lärare eller med rektorn.

-      Om lärarna eller rektorn inte vill hjälpa en så kan man skriva till en politiker eller till en lokaltidning!

-      Se sedan till att få ditt många olika människor som är engagerade i miljö. Det kan vara både politiker, forskare och föräldrar.

Hur mår egentligen fisken?

Överallt pratar folk om Östersjön och att fisken där håller på att dö ut, både på tv, runt matbordet och i tidningar. Ämnet verkar hetare än någonsin. Molekylen har träffat Therese Petersson som jobbar som miljöforskare, för att ta reda på lite mer om Östersjön och vad det är som gör att den är så hotad.

Det är en varm och solig dag och jag står och ser ut över den glittrande Östersjön. Jag har precis kommit fram till den plats utanför Thereses labb vid kusten där vi bestämt oss för att träffas. När jag kliver av bussen kommer Therese mot mig med snabba steg. Först visar hon mig runt i sitt laboratorium som är fullt med olika prylar, som jag inte har en aning om vad man använder till men sedan sätter vi oss ner för en pratstund. Jag ber henne att berätta lite mer om sitt arbete.

-         Just nu jobbar jag mest med att forska i hur fisken som lever i Östersjön mår men tidigare har jag jobbat med en rad olika saker. Man får hjälpa till där det behövs helt enkelt, säger Therese och det syns verkligen att hon gillar sitt jobb.

   Therese Petersson berättar

 om sitt jobb som miljöforskare.

Nu när Östersjön har börjat må allt sämre har Therese fått mer och mer att forska i berättar hon. Hon säger också att de är många som är oroliga för hur det egentligen ska gå med havet.

Men vad är det egentligen som är problemet i Östersjön?

-         Det finns flera orsaker till att det finns miljöproblem i Östersjön. Till exempel är Östersjön ett väldigt känsligt hav eftersom att vattnet är bräckt. Det betyder att den har en blandning av sött och salt vatten och på grund av detta är det inte så många djur- och växtarter som trivs där. Dessutom så bor det väldigt många människor i länderna runtomkring kusterna och många är inte särskilt försiktiga med vad de släpper ut för ämnen i havet. Sedan beror det också på att vi har fiskat alldeles för mycket, så att fiskarna inte hinner med att föröka sig och flera arter kommer att utrotas.

Therese berättar att hon hittat många skadliga ämnen när hon tagit prover i Östersjön. Hon har också undersökt hur de skadliga ämnena påverkar fisken som lever i Östersjön. Hon och hennes arbetskamrater Agnes och Nikolaj har hittills hittat flera bieffekter på de olika fiskarna som de har undersökt. Jag frågar henne hur fiskarna kan skadas av det här och i en liten stund blir hon tyst.

-         De blir sjuka, precis som vi människor kan bli av gifter, och då dör de ofta i förtid eller får svårt att få ungar.

Vad kan man göra för att inte smutsa ner havet lika mycket?

Hon svarar att man kan börja med att äta mindre fisk, låt särskilt bli till exempel torsk, lax och ål som kommer ifrån Östersjön.

-         Sedan måste alla börja släppa ut mindre gifter. Det kan man till exempel göra genom att använda så mycket miljömärkta produkter som man kan, till exempel diskmedel och tvättmedel.


Olivia Staveborg Kerkelä

Hej alla molekyler!

Äntligen är ett nytt nummer av Molekylen här! Jag hoppas ni har sett fram emot det lika mycket som vi på redaktionen har gjort. Det här numret är som vanligt späckat med massor intressanta reportage men den här månaden har vi inriktat oss extra mycket på temat Natur och Miljö, något som är både intressant, viktigt och aktuellt.

På s. hittar du till exempel ett reportage om djurförsök och på mittenuppslaget ser ni ett reportage om Tropikariumet och djuren som finns där. Kika också extra på s. där du hittar allt om fisken i Östersjön. Som vanligt är tidningen full med roligheter som brevvänner, roliga historier och den alltid lika intressanta frågelådan.

Trevlig läsning,

Chefredaktören Olivia Staveborg Kerkelä

Arkeologisk utgrävning

Röken ringlar sig uppåt från ett hål i hyddans tak. Den för med sig en doft av gräddat bröd och sveper in den svala morgonluften i ett lätt dis. Över den stampade gårdsplanen struttar några hönor omkring och inifrån huset hörs bräkanden från hungriga getter. Så kunde det kanske se ut en tidig morgon i en liten vikingaby för ungefär tusen år sedan. Molekylen har besökt en arkeologisk utgrävning för att ta reda på mer om vikingatiden och hur man gör på en utgrävning.

När jag stiger ur bilen vid utgrävningsplatsen i Västergötland, är det redan full rulle fast det är så tidigt på morgonen. Det springer folk hit och dit, bärandes på spadar, lådor och konstiga mätinstrument. Knappt hinner jag undra var jag ska ta vägen för än en kvinna kommer mot mig med stora stövelkliv samtidigt som hon torkar av händerna på jeansen. Det är Sofia Ström får jag veta, hon är arkeolog och chef för utgrävningen av en gammal vikingaby.

Utgrävningsplatsen ligger i en ängsmark invid en flod. Närheten till vatten var extra viktig vid uppförandet av en civilisation, det gav både föda och transport till andra platser. Arkeologerna har grävt sig ner till det så kallade "orörda lagret", som är det jordlager där inget har rörts eller flyttats på i vår tid. Det är där man kan hitta olika föremål och spår från dem som bodde på platsen innan. Sofia visar mig några krukskärvor, bennålar och resterna av en träplog som man har funnit i jorden denna morgon.

- Människorna som bodde här levde av säd som de odlade, fisk från floden och ibland jagade de hjort och rådjur i skogen, berättar hon. Ur en plastpåse tar hon fram några pilspetsar av flinta och krokar av ben som byborna använde. De som bodde här på vikingatiden var inte alls så barbariska och krigiska som många tror att alla vikingar var.

Men hur går egentligen en arkeologisk utgrävning till?

- Först gäller det att gräva sig ner en bit i jorden, dit alla föremål finns. Det är viktigt att man har full koll på var man hittar saker och vad det är man hittar, säger Sofia. Därför måste man rita upp alla fynd på en karta och lägga dem i en speciell ordning i plastpåsar.

- Det där brukar jag glömma bort när vi hittar någonting jättespännande så de andra arkeologerna får skälla på mig, skrattar hon. Man måste vara mycket försiktig och noggrann när man letar efter gömda saker i jorden, annars är det lätt att missa eller förstöra något. Sista delen i arbetet är att lista ut vad sakerna man funnit använts till. Det kan vara lite klurigt, men det är det som är det roligaste med arbetet, tycker Sofia.

Vilket är ditt häftigaste fynd?

När jag ställt frågan ler Sofia stolt och berättar om när hon var med och grävde ut en vikingaskatt på Gotland. Den hade grävts ner där av sjöfarare som hade varit och plundrat bosättningar i fjärran länder, eller handlat med avlägsna städer.

- Vi hittade gamla koppar och silvermynt, bronssvärd, broscher, pärlor och bärnsten, beskriver Sofia och försjunker i gamla minnen.

Efter en runda på utgrävningsfältet tackar jag Sofia och hon återgår till sitt arbete. Innan jag kliver i bilen igen vänder jag mig om för att kasta en sista blick på den lilla gläntan i skogen. Det är nästan att jag kan höra getterna bräka och kvinnorna småprata med varandra medan de maler mjöl, precis som det kanske var en gång i tiden för så länge sedan.

Kortfakta Vikingar

-         Vikingarna levde för mellan 1300 och 1000 år sedan i Norden.

-          De var skickliga sjöfarare och hade båtar som kunde färdas både långt och på grunt vatten.

-         Några livnärde sig på att plundra andra städer, medan andra var jordbrukare och handelsmän.

-         Deras resor sträckte sig runt hela Europa och till och med till Amerika!

-         De dokumenterade många av dessa resor på runstenar med runskrift. 

Hej alla brevsugna!

Om du vill ha ett långt brev i din brevlåda så skriv till mig! Jag heter Emelie Vidarsson och är 11 höstar gammal. Mina fritidsintressen är att skriva brev, hästar, serietidningar, kompisar och att läsa Molekylen. Mitt favoritband är Tokio Hotel, men det är inget måste att du ska gilla dem. Det viktigaste är att du svarar på alla brev och är i åldern 9-12 år gammal. Om du är kille eller tjej spelar igen roll.

Emelie Vidarson

Östersund

[email protected]

Tjollahop! Jag heter Edvin och är 10 jordsnurr. Jag gillar att dansa, läsa, skriva brev, gå i skolan och leka med mina kompisar. Jag har en minigris som heter Måzart, han är söt. Är du mellan 1 - 100 år skriv till mig så kanske vi kan bli bästa brevvänner! Fyll min brevlåda:

Edvin Mosaikk

Järnvägtorgsgatan 35B

90645 Lund

Piratkvinnorna

Du har säkert mött pirater i böcker eller på film och upplevt deras spännande äventyr ute på de sju haven. Då vet du nog vilket farofyllt liv de levde, med stormar, piratjägare och lömska kaptener lurandes överallt. Lyckades man väl kunde sjöröveriet leda till stora rikedomar men allt som oftast fick äventyret ett tvärt slut...       

Mitt i den hårda och farliga sjörövarvärlden levde på 1700-talet två kvinnor. De hette Anne Bonny och Mary Read och är de enda piratkvinnorna man känner till som härjade i Karibiens vatten.   Kvinnor fick nämligen inte, under några omständigheter, resa med annat än passagerarskepp (och knappt det) för man trodde det betydde otur att ha en kvinna ombord. Dessutom var männen säkra på att ingen kvinna kunde klara av de svåra arbetsuppgifter som krävdes av en sjöman, och absolut inte strida med pistol eller svärd. Det visade sig vara fel, för ingen misstänkte Anne och Mary för att vara annat än två unga, äventyrslystna män.

Anne föddes på Irland som oäkta dotter till en advokat. Det betyder att hennes mor och far inte var gifta. På den tiden var det något skamligt och för att Annes far skulle kunna ta hand om henne utan att avslöja att hon var hans dotter klädde hon ut sig till pojke och arbetade som biträde på hans advokatkontor.

Men den stora hemligheten var svår att bevara! Ju äldre Anne blev desto lättare var det att skilja på henne och de andra pojkarna och för att inte bli avslöjad flyttade hennes far till Amerika och tog henne med sig.

Där, på andra sidan Atlanten, kunde man bli rik på att köpa plantage, där man odlade sockerrör och tobak och sedan sälja det till Europa. Precis så gjorde Annes far och hans högsta önskan var att hon skulle gifta sig med en rik man så skulle alla hans problem vara lösta. Men det ville inte Anne!

Hon avskydde att klä sig i kvinnliga kläder och uppföra sig ordentligt. När hennes far var upptagen brukade hon smyga sig ner i hamnen. En dag träffade hon James Bonny. Han var en sjöman som en gång i tiden varit pirat. Varje dag berättade han spännande historier om sina äventyr på havet och han lovade att om Anne gifte sig med honom skulle hon få följa med på nästa resa och vara med om samma saker. Anne ville inget hellre och kort därefter reste det nygifta paret till det ökända sjörövarnästet New Providence.

Men James Bonny var inte längre intresserad av att ge sig ut till sjös. Han tillbringade hela dagarna på små skabbiga krogar och spenderade alla pengar han tjänat ihop. Just som Anne började tröttna och fundera på att flytta hem till sin far igen mötte hon sjörövarkaptenen Kalikå-Jack nere i hamnen. Han var känd för att alltid bära ett par randiga byxor i kalikåtyg och för att vara populär bland kvinnorna. Nu började han charma Anne och ge henne dyra gåvor och komplimanger. Visst blev hon smickrad, men det var inget som lockade henne så mycket som chansen att få följa med Jack ut på havet.

Iklädd manskläder stegade hon kort därpå uppför landgången till Jacks ståtliga skepp. Ingen i besättningen viste att hon egentligen var kvinna och efter att ha sett henne strida mot starka sjömän eller rigga segel högt uppe i masterna kunde ingen tvivla på att hon inte var den hon påstod.

Efter ett tag ombord lade Anne märke till en tystlåten ung man som också var en del av besättningen. Hon tog kontakt och de blev snart goda vänner. Tillslut bestämde sig Anne för att avslöja för sin vän att hon egentligen var kvinna och när hon gjorde det fick hon en riktigt stor överraskning. "Det är jag också" var svaret. Den unge mannen hette egentligen Mary Read och hade hamnat på Jacks skepp när hon var på väg till Amerika och hennes skepp blev kapat av sjörövare.

Redan då hade hon varit förklädd till man eftersom det var svårt för en kvinna att resa ensam någonstans. Hon var uppvuxen i England förklädd till en manlig betjänt, men rymde till den belgiska armén när hon tröttnade på att servera och passa upp. Där träffade hon en man, och när de gift sig lämnade de armén och köpte en krog som de drev tillsammans. Men så blev hennes make sjuk och dog kort tid därefter. Mary var ensam, och visste inte vad hon skulle ta sig till så hon bestämde sig för att resa till Amerika för att söka lyckan.
                

Kalikå Jacks besättning fångtogs strax efter att Anne och Mary berättat sina hemligheter för varandra. Den brittiska flottan hade hunnit upp dem efter att de kapat sju fiskebåtar. Alla dömdes till döden, men då avslöjade Anne och Mary att de egentligen var kvinnor och att de båda var gravida. Inte kunde man avrätta en gravid kvinna! De båda piratkvinnorna skonades, trotts att de utfört lika grova brott som männen i besättningen och ingen vet vad som sedan hände med dem...